Leyla Zullufi

Kategori: Gravid

Min förlossningsberättelse del 3 - Jag slutade inte blöda...

Kolla vad jag hittade i mitt utkast! Detta inlägg skrev jag 22 juni 2016 men publicerade det aldrig av någon anledning.
Nu gör jag det.


Jag vet att det har dröjt väldigt länge sedan jag sade att jag skulle skriva en tredje del om min förlossning där jag skulle berätta hur jag upplevde krystskedet och efterbörden. Här kommer den i alla fall. Detta är min personliga upplevelse. Ni kan hitta del 1 HÄR och del 2 HÄR.


Jag hade fått höra att det skulle vara "skönt" när man kom till krystskedet för att man då skulle få vara med att aktivt hjälpa till i förlossningen, tills dess så tar man ju bara emot värk efter värk. I detta kan jag förstå hur vissa tänker men det var inte riktigt så för mig...
Eftersom att det gick så himla fort för mig så hann jag aldrig riktigt uppleva värkarna innan krystvärkarna, utan det jag minns när jag tänker tillbaka på förlossningen är att jag krystade i 40 minuter och hur jobbigt det var!

Det värsta är att jag kände ALLT och när jag trodde att "nu gör det som ondast" och "nu klarar jag inte mer, nu kommer han på nästa kryst" så såg de endast huvudet lite grann. Han hade alltså inte ens börjat komma ut!? Jag minns hur jag då började tappa fokus och få smått panik men då tryckte sjuksköterskan upp lustgas-masken i ansiktet på mig och sade "andas i den här Leyla!"

Det gjorde jag också och vid varje krystvärk så krystade jag 3-4 gånger. I mellan värkarna så slappnade jag av och andades lugnt och tungt. Jag blir så otroligt stolt över mig själv när jag tänker på detta! Jag är en väldigt känslig person i vanliga fall och tål ytterst lite smärta men jag är imponerad av hur bra jag kunde behålla lugnet. Jag var verkligen i min egna lilla bubbla med Enis som masserade min rygg. 

Hur kändes det då? Jo, det brände och sved, det kändes som att någon bokstavligt talat tände eld där nere...

❤️

När han väl var ute så trodde jag att det skulle vara över. För det var ju det alla hade sagt, att man glömmer all smärta när man får upp bebis på bröstet? Men så var det verkligen INTE för mig. Allt som hände efter att han var ute var nästan värre än att få ut honom. Jag tror dock också att jag tyckte det var så jobbigt då jag jag inte var beredd på vad som hände efter. Det är ju ingen som berättar om det och därför vill jag berätta hur det var för mig. 

För det första så hörde jag inget bebisskrik när han kom ut och jag såg heller ingenting då jag låg på sidan. Då frågar jag varför han inte skriker och Enis säger "men han rör sig, det är ingen fara" och strax efter det kom skriket. Men då visade det sig att han hade navelsträngen runt halsen och var helt grå! Hade jag sett det med egna ögon så hade jag nog svimmat så jag är glad över att det gick så smidigt utan att jag visste något. 

Sedan skulle jag få upp min älskade lilla son på bröstet men då var navelsträngen så kort så jag fick huka mig och Lionel lades på min mage, väldigt obehagligt. Dessutom så fick jag ligga så ett tag då de inte klipper navelsträngen på en gång. Men efter att den väl var klippt så skulle moderkakan ut och FY FAN vad ont det gjorde. Barnmorskan ryckte och drog i navelsträngen tills den släppte och kom ut. MEN vilken befrielse när den väl kom ut, det var den skönaste känslan i världen typ haha! 

Efter detta så tryckte de på magen för att få ut allt blod och de tryckte alltså så hårt att hela handen försvann in i magen! Det gjorde så fruktansvärt ont och jag skrek och bad de att sluta. Men lik förbannat så fortsätter de att trycka ändå = tortyr. Medan de trycker så håller de på där nere och ska "fixa". Jag minns att det fortsatte att svida som bara den och allting var bara jobbigt! Tyvärr så var det inte över där heller då de upptäckte att jag inte slutade blöda...
Då satte de en tappningskateter och det gjorde också sjukt ont men de trodde att blödningen inte slutade på grund av att min urinblåsa var fylld. 

Men jag slutade inte blöda för det och jag var på gränsen till att förlora för mycket blod. De vet inte varför. 
Jag tyckte att det var så jobbigt att Enis fick ta Lionel och jag fick andas mera lustgas medan de höll på. Detta gjorde att jag heller inte kunde njuta av min son förrän allt var klart vilket jag tyckte var super jobbigt såklart!

Men när allt detta äntligen var över så fick jag njuta av min fina familj!❤️ 

Min förlossningsberättelse del 2

Okej då fortsätter vi där vi lämnade för en vecka sedan...
Jag hoppas att någon ska orka läsa allt detta! Jag kommer att skriva en tredje del där jag beskriver känslan att krysta och vad som händer efter att man tryckt ut bebisen haha. Så håll utkik!


Sista bilden på oss och magen tillsammans❤️

20.30 kom vi in till förlossningen och fick ett rum. Där kontrollerades min binda för vattenavgång och ctg kopplades på för att kolla så att allting var bra med bebis, det var det. Barnmorskan konstaterar att vattnet hade gått och vi får en tid för igångsättning fredag den 13/5 klockan 9.00. Men innan vi ska få åka hem så tas mitt blodtryck som hon upptäcker är så pass högt att hon vill rådfråga med läkaren innan hon skickar hem oss. 

Under tiden så får jag värkar som känns som riktigt ond mensvärk och även extremt ont bak i ryggen! De gjorde aldrig någon vaginal undersökning på mig då de inte ville vara där nere och "pilla", som de sade, eftersom att vattnet hade gått och det kunde komma in onödiga bakterier. De trodde alltså också att denna förlossningen skulle ta tid...

21.45 tog de blodprover på mig och vi skulle få vänta en timme på provsvar. Under tiden ville de även att jag skulle vila för att sedan se om mitt blodtryck hade sjunkit. 

Under den här timmen som jag skulle vänta så får jag regelbundna och riktigt intensiva värkar som kommer med 2-3 minuters mellanrum! Jag vet inte hur länge de höll i sig riktigt då det även gjorde ont i mellan de. 

22.20 får jag band på handleden, vit nattskjorta, 2 extra kuddar, novalucol mot halsbränna och 2 alvedon för att kunna sova. Vi skulle alltså inte åka hem då mina värkar hade börjat och var så starka. Dessa två alvedoner hjälpte såklart ingenting så jag skulle istället få en morfinspruta för att kunna sova. Barnmorskan rullar även in en säng till Enis som han ska kunna sova på. 

Mina värkar blir bara starkare och starkare och jag vet typ inte vart jag ska ta vägen. Men jag försöker andas igenom de och Enis masserar min rygg. Någonstans däremellan så blir jag bajsnödig och går på toaletten. Jag säger till Enis att jag inte vågar bajsa för "tänk om jag trycker ut ungen??" haha! Enis skrattar åt mig och säger att jag inte ens är i närheten. 

Jag hade fruktansvärt ont men sade aldrig riktigt någonting till barnmorskan då jag trodde att detta bara var början. Jag trodde liksom att smärtan skulle bli hundra gånger värre då jag var så inställd på att det skulle ta så lång tid. Det var riktigt jobbigt att tänka att det skulle bli så mycket värre. 

23.05 kopplas ctg på för att kolla till bebisen innan morfinsprutan. Ctg:n registrerade inte riktigt mina värkar och därför kunde inte barnmorskan heller hålla koll på de. Men till sist så såg hon hur ont jag hade och ville då göra en vaginal undersökning innan hon skulle ge mig den där morfinsprutan. Då märker hon det... Jag var öppen 9 cm!!!

Hon säger "hmm, bebisen ligger långt ned mot din rumpa tror jag. Eller eh nej förresten... hörni, det här är typ omöjligt men du är öppen 9 cm! Du får visst ingen morfinspruta utan här ska det födas barn!" Hon, jag och Enis bara tittar på varandra helt chockade. Vi skrattar lite grann men sedan ber jag henne kolla igen för att vara säker haha. Hon var säker. 

Enis säng (som han inte ens hann röra) rullas ut och barnmorskan börjar förbereda rummet för bebis ankomst. 

23.50 kopplas lustgasen på. Det var mitt enda hjälpmedel under hela förlossningen förutom Enis som masserade min ländrygg under hela tiden. Jag började på lägsta nivån på lustgasen och ökade ett steg när jag började krysta. Jag vet egentligen inte hur mycket den tog bort av själva smärtan men det var ett skönt hjälpmedel för andningen. Jag fokuserade liksom mer då. Men utan Enis massage hade jag ALDRIG klarat det!

Vi har tyvärr inte antecknat exakta tid när jag började krysta men det var ungefär i 40 minuter. 
01.05 var han ute!


En sliten men nybliven stolt mamma!

 Den där berömda frukostbrickan som alla pratar om är det godaste jag ätit i hela mitt liv!

Stolt nybliven pappa får sätta nål på tavlan😍.

Min förlossningsberättelse del 1

Hej på er! Jag vet att det är många som har frågat och väntat på min förlossningsberättelse, men gud vad det är svårt att veta hur man ska formulera sig när man skriver tycker jag. Det är ju så mycket känslor inblandade och man minns inte allting men jag har försökt mitt bästa och vi lyckades även anteckna en del i mobilen under händelsens gång. 


Jag måste bara tillägga att jag kommer att vara hundra procent ärlig och kommer absolut inte att förfina någonting.

Here we go!

Natten till onsdag den 11/5 så trodde jag nästan att det var igång då jag hade några starkare förvärkar som gjorde ont och höll i sig några timmar. Jag tänkte gå upp för att ta alvedon eftersom att det var så jag skulle skilja på förvärkar och de "riktiga" värkarna. Men jag kom aldrig så långt då jag helt plötsligt vaknar av att Enis går till jobbet på morgonen. Alltså så var det förvärkar konstaterade jag. 

Under dagen så kände jag absolut ingenting! Och ni som läser min blogg vet att jag var på stan med mamma och syrran, fikade och strosade runt utan några känningar överhuvudtaget. 

Enis kom hem strax efter klockan 16, vi lagade och åt mat innan vi satte oss i soffan framför tvn. Enis var extremt trött så han somnade och sov i typ en och en halvtimme (som att han visste att något var på g)

Nu börjar det roliga!

Jag går och kissar men när jag ska gå upp så får jag en förvärk så jag väntar med att resa mig. Efter att den släpper så hör jag ett slags "knäpp" och så börjar det bara rinna i toaletten! Jag ropar på Enis och säger "jag tror att mitt vatten precis gick"...

Klockan 19.45 gick alltså mitt vatten. Jag ber Enis hämta min telefon och jag ringer till mamma det första jag gör för att rådfråga om ljudet jag hörde haha (det var nämligen samma sak för henne när hon var gravid med min syster). Sedan ringde jag till förlossningen och förklarade situationen och de sade att det absolut lät som vattenavgång men att vi skulle komma in på en kontroll för att vara hundra. 

Vi började packa BB-väskorna. Skötväskan hade vi packat någon dag innan så minis saker var klara. Vi försökte behålla lugnet här hemma under tiden men det var inte lätt när vi insåg att vi skulle bli föräldrar inom 2 dagar!! (Då jag visste att man blir igångsatt inom 48 timmar när vattnet går om det inte sätter igång av sig själv).

Sedan inser vi också att vi inte har monterat in bilbarnstolen, det är stökigt hemma då det ligger grejer överallt, massa odiskad disk och maten framme på spisen. Men vi tänkte att "vi fixar allting sen för vi kommer ju få åka hem, det är ju bara en kontroll", trodde vi eftersom att jag inte hade några värkar haha...
Vi var ju beredda på att det skulle ta typ minst 16 timmar från att det sätter igång då jag är förstföderska, det var ju det alla hade sagt. 

Klockan 20.30 kom vi in till förlossningen.

Fortsättning följer...

Liberos tips - bada

Veckans video: Badbalja - om att bada en nyfödd bebis.

Vi längtar efter Lionels första bad, ska bli så intressant att se vad han tycker om det. Hittills så sover han ju bara vad man än gör med honom haha så får se om det blir likadant med att bada. Men vi väntar tills navelstumpen trillar av. Hur har ni gjort när ni badat era små första gången? :)

✔️Rätt temperatur 

✔️Stadigt grepp om barnet

✔️Babyolja i vattnet

✔️Komma ihåg alla veck

✔️Lufttorka är alltid bra

Han är ute!

Han är här! Det gick så fort att vi varken hann dokumentera eller uppdatera er! 2960 gram och 49 cm, ren perfektion 3 veckor för tidigt klockan 01.05!

Nu ligger vi på BB och Enis och bebis sover så sött! Jag själv är alldeles för chockad haha :) Men lyckligast i världen!

Vecka 38

Nu beräknas graviditeten som fullgången! Det är 20 dagar kvar till BF och han skulle gärna få ha tittat ut typ... igår haha! Nu längtar vi bara sååå mycket efter dig lilla L, kom ut till mamma och pappa nuuu!

Barnet

Längd: cirka 48 cm 
Vikt i början på veckan: cirka 3 kg
Vikt i slutet på veckan: cirka 3,17 kg 

Annars mår jag ganska bra faktiskt, förutom att det är väldigt tungt och att man är allmänt trött på att vara gravid!

Filma vår förslossning?

Det här har jag tänkt skriva om tidigare men det har inte blivit av förrän idag när jag blev påmind då jag fick en kommentar angående det!

Fråga från Mikaela

Hej älskar din blogg! Kan du inte filma din förlossning? Alltså typ vlogga den dagen om du har möjlighet där du typ berättar aa nu gör det så ont osv sen typ när ni åker till BB och sen att nån annan filmar när du föder som de typ gör på unga föräldrar oså om du förstår, skulle vara så roligt att se! Puss och kram

Svar: Hej, tack så mycket snälla du! Vad roligt att du gillar det jag skriver! Vi har faktiskt tänkt filma förlossningen, inte hela såklart (tex inte krystskedet osv) men delar utav den i alla fall. Dels för att vi vill ha det som minne för oss själva och eventuellt dela med oss utav till er här på bloggen. Anledningen till att jag skriver eventuellt är för att jag inte vill lova någonting då det helt beror på hur personligt det blir, om ni förstår vad jag menar?

Men vi har som sagt absolut tänkt ta med kameran för att fota och filma massor! Kramis :)

Liberos tips - babymassage

Babymassage är någonting som jag tycker verkar super bra! Man kommer nära sitt barn och får bra kontakt. Det kan speciellt vara ett bra sätt för partnern som inte ammar (om man nu gör det) att få närhet till sitt barn på. Vi har lyxen till att få gå på babymassage en gång i veckan på Unga mammor och pappor sen när vår bebis tittar ut. Vilket vi definitivt kommer att utnyttja!

Veckans video: Babymassage - om att ge spädbarnsmassage

✔️Använd babyolja

✔️Ha ögonkontakt med barnet

6 saker som jag trodde innan jag blev gravid och hur det faktiskt blev...

Här kommer ännu en lista! Mamma skickade denna till mig på Facebook och jag fick mig ett gott skratt kan jag säga😂

1. Vad jag trodde: "Jag kommer vara den där hurtiga gravida tjejen som står och lyfter skivstång fram till förlossningen. Kommer lätt kunna träna 3-4 dagar i veckan."
Hur det blev: Dammsugit hemmet. Yes, dagens träningspass avklarat. Får jag sova nu?

2. Vad jag trodde: "Det kommer kännas sjukt konstigt att ha någonting som rör sig inuti magen, snacka om ailien-aktigt."
Hur det blev: Känns som världens mest naturliga grej att känna små sparkar och rörelser, hur kändes det innan?

3. Vad jag trodde: "Jag kommer må dåligt av viktuppgången och känna mig sjukt tung och klumpig."
Hur det blev: Märker knappt av det utan hjärnan spelar mig nog ett spratt, vissa dagar kan jag till och med känna mig ganska vältränad haha...

4. Vad jag trodde: "Jag kommer bara äta hälsosamt, till och med mer än innan, för nu är det ju ett annat liv jag måste tänka på och kan inte stoppa i mig massa socker."
Hur det blev: Visst äter jag mycket hälsosamt men när kroppen vill ha pizza, glass eller choklad, då får den det. Helt plötsligt behöver man ju heller inte oroa sig för svullen mage!

5. Vad jag trodde: "Jag kommer vara lugn och inte vara orolig så mycket, det kommer vara min kille som står för oron..."
Hur det blev: "30 minuter utan att ha känt en spark". Panik!! Äter något sött eller trycker på magen för att känna en liten rörelse innan jag kan slappna av igen. 

6. Vad jag trodde: "Fy för förlossning, det äckligaste och läskigaste som finns, ska förtränga det tills det händer."
Hur det blev: Läser förlossningsberättelser dagligen och ser ibland filmer och gråter av lycka varje gång bebisen kommer ut och längtar som bara den varje dag. Rädslan är som bortblåst. 

Ligger med TENSEN på

Tänkte slänga in en update igen. Ligger i sängen med TENSEN påkopplad på ryggen nu. Det tar inte bort smärtan då jag inte kan sätta de på magen där jag har ont men hjälper till att slappna av lite i alla fall. Ingenting regelbundet och jag kan knappt skilja på förvärkar och "vanlig magont". Som jag tidigare skrev så är jag typ förstoppad (ursäkta informationen) vilket kan göra riktigt ont!

Update om magen

Solen skiner som bara den här i Örebro och vi ligger fortfarande inne. Vi ska väl ta oss ut snart tänkte vi men just nu ligger jag och vilar mig då jag har ont i magen igen (fortfarande). Vill ju verkligen komma ut och njuta av det fina vädret så får hoppas på att det släpper snart. Vad har ni för er denna lördag? :)

Krånglig mage

Hej på er! Förlåt för att bloggen stod helt tom igår men jag var helt slut. Både jag och Enis sov extremt dåligt och jag var otroligt öm i kroppen pga foglossning osv. Vi skulle egentligen få besök (Enis var ledig) men var tvungna att avboka det tyvärr då vi inte kände att det skulle bli bra, jätte tråkigt :/

Mot kvällen igår så fick jag otroligt ont i magen. Kombination av förstoppning och molande mensvärk. Jag lade mig i ett bad, duschade och använde TENSen vilket gjorde det lite bättre. Hoppas att det släpper snart för att det har hållt i sig hela natten samt nu på morgonen. Är det bara magen som krånglar eller är något på gång?

Berätta gärna hur det var för er veckorna/dagarna innan, skulle vara super roligt att läsa! :)

Vecka 37

Idag går vi in i vecka 37 hörni! Vi har passerat 90% av graviditeten och det är 27 dagar kvar till BF! Vi är redo för honom och han får gärna titta ut när som helst nu. 

Barnet

Längd: cirka 46 cm 
Vikt i början på veckan: cirka 2,79 kg
Vikt i slutet på veckan: cirka 2,97 kg 

Han väger nu alltså nästan 3 kilo och är i princip färdigbakad! Han lägger på sig mer fett, tränar sina lungor genom att andas in och ut fostervatten samt tränar sina sugreflexer genom att suga på tummen därinne. Hur gulligt är inte det??🙈

MVC-besök

Nu har jag varit på mitt besök hos barnmorskan. Denna gång fick mamma följa med då Enis jobbar, men det var ju bara en vanlig rutinkontroll så det gör inget. Roligt för mamma att få lyssna lite på lillen också.😊 Han växer i alla fall som han ska och allting annat såg bra ut som vanligt! En helt exemplarisk bebis brukar min barnmorska säga, då blir man ju stolt haha😍 Vi skrev ut vårt förlossningsbrev också som ska få följa med i BB-väskan!  

Magmått: 36 cm
Vikt: 68.4 kg
Bebisens hjärtslag: runt 145 slag/min

Nu ska jag åka till stan med mamma och njuta av det fina vädret!


Bjuder på en inspo-bild från weheartit.